Andreas Falks löprunda

Fotade mig, skickade första Twittret och startade klockan. Klockan var 07:50 och jag startade från Ekebyhovsbacken på Ekerö. Sprang på rätt bra för att hinna till färjan 08:00. Klarade ombordstigning med ca 5 sekunder till godo.

När jag klev iland i Slagsta hade jag kartrekat vägen till Flottsbro, det visade sig vara ett rätt stort misstag. Att jag nu efterhand fått veta att det gick att springa på ”högersidan”, plant, på cykelväg och att det går en liten träbro över precis vid foten på backen. Ja, det gör saken lite lustig om jag säger så.

Forcerade 3 berg, sprang en del obanant, klättrade lite och passade på att blöta ner mina Hokas ordentligt. Bra träning tänkte jag mest hela tiden.

Tog mig till Flottsbro och väl uppe var det en otrolig utsikt, här fattar man tjusningen med utmaningen, man ser nämligen hela tiden till minst nästa slalombacke. Nu visste jag att det skulle vara lättorienterat en bra bit så jag tryckte på lite på vägarna in mot Huddinge, sprang igenom Huddinge och vidare mot Högdalstoppen.

Väl framme i området kring nästa topp gjorde jag ett par mindre listiga vägval och la väl bort ca 20 minuter på att springa runt stängsel.

Bra träning.

Satte fart igen mot hammarbybacken där min polare Henrik skulle vänta. Jag hade mätt den sträckan till 30 km men insåg nu att det skulle bli närmare 35 innan jag stod på toppen.

Bra träning.

Inga missar alls upp till Hammarby och där stod Henrik med en flaska vatten som utlovat. Vi sprang över till Söder och sedan rundade vi Gamla stan och sprang vidare upp mot Norrtull och Haga. Ganska mycket folk i stan men löpningen rullade på fint. Framme vid hagatoppen väntade min underbara familj som ställde upp för pappa hela dagen. Ett snabbt hejande och sedan vidare upp på toppen.

Henrik hade lite bråttom tillbaka så han vek höger efter Brunnsviken och jag sprang vidare mot Väsjöbacken. Eftersom jag bor ca 500 meter ifrån den backen så var resten av löpningen på hemmaplan. Sträckan från Haga till Väsjöbacken är till stor del den sträcka jag använder till många av mina tempopass.

En kul händelse var när jag i höjd med Silverdal möter en tjej som löpandes ger mig tummen upp och säger ”Seven summits” med ett leende. Tack för den. Gav mig lite boost.

På väg in mot Väsjöbacken har magen surnat till lite och jag märker också att jag ligger lite bakom med drickat. jag sprang fram till Haga med en ny väst från Ultraspire och jag är inte alls van att springa med camelbak. Jag är en flask-kille helt enkelt.

Familjen väntar troget vid foten av Väsjöbacken och min superrutinerade fru späder genast ut sportdrycken lite när hon hör att min mage krånglar lite. Hon har varit med förr om jag säger så:-)

Upp på toppen.

Eftersom jag bestämt mig redan från början att detta inte skulle vara en maxprestation (då hade jag åkt till en tävling) utan ett test på kroppen och en kul grej så tillät jag mig att ta det lite halvlugnt ett par km efter Väsjöbacken för att ge magen en chans att lugna sig.

Det gjorde den inte. Det blev ett fartlekspass in på Stinsens köpcenter och, ja ni fattar.

Nu kunde jag springa lätt resten av vägen till Bruket, benen var starka och jag hade det bra. Jag passade på att verkligen känna efter hur kropp och knopp mådde efter dagens äventyr och svaret blev precis det jag ville.

Upp för sista backen och stängde av klockan (tid: 6,53, dist 74,65 km), fotade mig och skicka sista Twittret.