Sjöbergs gäng tar tillbaka rekordet

När vi tog rekordet i juli 2012 blev vi av med det ganska omgående och det motiverade oss såklart att slipa på vissa detaljer och se till att ta tillbaka rekordet. Efter en hel del planering och med några nya cyklister kände vi att vi borde kunna ta tillbaka rekordet.

Fem cyklister var vi som startade lördag den 18 maj kl. 5:54 på Ekebyhovsbacken; Christer Sjöberg, Magnus Duvnäs, Martin Rappe, Ulf Winnberg och Mårten Ter-borch.
Mårten som var lite osäker på formen valde att släppa efter Högdalstoppen, medan stallets nye storstjärna Martin (med fina meriter i både löpning och cykel) såg outtröttlig ut där han nästan ständigt låg och borrade i täten.

Som kapten fick jag förmånen att få ligga med i suget utan att dra en meter de sista två timmarna. Otroligt vad mycket det gör att ha duktiga cyklister som kan ta vind, även om jag trots det fick slita hårt. Nytt rekord blev det i alla fall: 3 timmar och 11 minuter

Bilder från äventyret finns i det här klippet:

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

”Hatten av för alla ultralöpare …

… för den här sporten får ni behålla för er själva!”. Det blev triathleten Peter Schröders ord på toppen av Bruketbacken, efter att ha satt ett nytt världsrekord på Addnature Urban 7 Summit. Han sprang totalt 73,68 km på tiden 8 timmar och 53 minuter och här är hans film från utmaningen …

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Det blev i alla fall bullar …

Cyklister: Anthony Krystek och Gunnar Zetterqvist

Tid: 5 h 43 min

Det var i våras någon gång som vi först kom på tanken att försöka oss på den här utmaningen. Förberedelserna bestod mest av funderingar kring vägval och val av cyklar (till slut valde vi racer och cyclocross med racerdäck). Vi hade även hunnit med att rekognoscera några av topparna i förväg.

Den 18 augusti bar det iväg. Tanken var att vi skulle börja riktigt tidigt på lördagmorgonen för att undvika trafik, fotgängare och annat som kunde sakta ned vår framfart genom staden. Målsättningen var att slå den dåvarande bästa tiden om 5 h och 55 min. Nu blev det lite sovmorgon istället och ”uppvärmning” på cyklarna från Solna till Ekebyhovsbacken. Väl där startade vi klockan och satte av mot färjeläget. Dit kom vi med bara några minuter till godo och upptäckte då att det inte nödvändigtvis gick att betala med telefonerna denna dag. Som tur var gick det bra att betala med kort ombord på båten. Något man tycker att personalen där borde ha koll på …

Från färjan rullade det på i bra fart tills vi kom till Högdalstoppen. Eller vad vi trodde var Högdalstoppen. Väl uppe såg vi oss omkring och visst fanns det två toppar i närheten som båda såg högre ut än den vi stod på. ”Lika bra att ta den högsta nu när vi ändå är här” resonerade vi. Väl uppe på nästa topp visade sig den tredje och sista toppen vara ytterligare några meter högre… ”Lika bra att ta den också då” resonerade vi. ”Urban 9 summits, here we go…” Därifrån gick det sådär med kartläsandet till Hammarbybacken men därefter gick det betydligt bättre.

Stan blåste vi igenom utan problem och därefter visste Gunnar precis hur vi skulle cykla. Det skulle visa sig avgörande för att nå vårt mål, d.v.s. den då snabbaste tiden på Urban 7 Summits. (Även om det senare skulle visa sig att det var fler som var betydligt snabbare än vi.) Hagabacken och Väsjöbacken plockades i ett bra tempo och sedan var det bara att nöta mot Bruket. Gunnar som cyklade först fick fortsätta med detta och en annan som inte suttit på en cykel på tre år fick slita för att näppeligen hänga med. En stund senare stod (eller låg) vi på toppen av bruket, stolta över att klarat vårt mål med några minuters marginal.

Dagen avslutades med läsk, kaffe och bullar i mängder på Görvälns slott!

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Linda Junker och Björn Törnqvist

Urban 7 summits 21 oktober 2012

Cyklister: Linda Junker och Björn Törnqvist

Tid: 6h 22 min

Lyckat uppdrag på andra försöket! Första försöket gjordes första helgen i september, med tjejmilen och en kräftskiva i ryggen. Vi hade inte förberett oss, alls. Och vi startade först vid lunchtid. Det försöket slutade på Flottsbrobacken (backe nr 6) i beckmörker vid niosnåret på kvällen.

Klokare från första försöket var vi mer förberedda denna gång. Tanken var att vi skulle
köra tillsammans med Peter Nilsson, som både sprungit och cyklat en gång tidigare. Då
väderleksrapporten för den bestämda dagen lördag såg tråkigare än tråkigast ut, bestämde vi oss för att köra söndagen istället. Så vårt team om fyra delades upp på två team om två.

Peter lånade ut sitt kartspår till oss som vi kunde följa, och det var vi väldigt tacksamma för. Det var en blandning av snabba partier asfalt och mysiga MTB-stigar. Lite lerigt efter lördagens regnande men det piggar bara upp. Turen startade med att vi tog pendeln till Kallhäll och rullade genom skogen ner till Görvälns slott och Brukets skidbacke. Väl uppe på toppen snackade vi bort en kvart med en fredrikshovare, till vardags landvägscyklist men för dagen iklädd mtb. Efter utbytta visdomsord, lyckönskningar och Kodak moments startade vi klockan och det bar utför och österut mot Väsjöbacken.

Det började med en småtråkig och halvkuperad förortstransport mot Barkarby och sedan ut på Järvafältet där vi fick lite mer kontakt med moder jord (dock inte i bokstavlig mening, inte än…). Sedan var det dags för ännu en förort, denna gång i form av Häggvik. Bara några minuter senare hade vi Väsjöbacken i sikte, genade över Edsbergs sportfält och inte ens en strategiskt placerad betongsugga rakt över vägen hindrade oss från att ta oss upp till toppen. Belönade med powerbars och vacker utsikt styrde vi sedan kosan söderut.

Med en lätt vind i ryggen och fulla av självförtroende och naturdiet gick färden över Edsbergs slott och längs Edsvikens strand (återigen utan att hitta det av Mörbyligans omsjungna Edsvikens guld, eller är det rent av så att denna sträcka är Edsvikens guld?). Hursomhelst tog vattnet slut (återigen inte bokstavligt) och byttes ut mot järnvägsräls och motorväg.

Snabbt förbi Överjärva gård och Ulriksdals golfbana och rätt var det var stod vi på Stockholmsåsens högsta topp – Hagatoppen.

Så dags för den mest urbana delen av sträckan. Sveavägen till Olof Palmes gata och förbi Centralen och genom Gamla Stan. Den livsfarliga cykelbanan vid Munkbroleden, Slussen och Götgatspuckeln passerades utan incidenter. Vi behövde inte ens stärka oss vid glassbaren Stikki Nikki denna gång (förra gången satt det dock bra med en glasspaus där!) Att temperaturen låg runt 10 grader och duggregnet hängde i luften bidrog naturligtvis till detta beslut…

Över Skanstullsbron där vi delvis blev hindrade av ett förälskat (?) bohemiskt södermalmspar som var överallt på cykel- och gångbanan. Det drog nog ner snittet med ca 0,1 km/h. Men väl nere på Hammarby fabriksväg kom vi upp i fart igen och utan att ens fundera på att ta liften upp (som var igång för DownHill-snubbarna) cyklade/linkade/släpade vi oss upp på Skistars stolthet. Topp nummer fyra var besegrad!

Ner igen och genom idylliska Enskede nådde vi Farsta och strax därefter Högdalstoppen. Här hade vi förväntningar om en fin väg upp på toppen men blev lite besvikna när spåret följde en halvt igenvuxen stig som vi även använde på vårt första besök här. Detta måste vara den mest svårtillgängliga toppen vägmässigt. Återigen släpade vi upp oss själva och hojarna och spanade ut över Stockholms södra förorter med Kenta Gustafssons klingande stämma ”Just idag är jag stark” ekandes i bakhuvudet. Två toppar kvar och en klocka som stod på 4.03. Skulle vi rent av klara 6 timmar? En timme under vår från första försöket uppsatta ”idealtid”. Hur mycket krafter fanns kvar och hur mycket behövdes?

Ner från Högdalstoppen åkte vi upp över en kulle för att komma ner för ett berg. Vid det här laget började Linda småsvära över alla ”onödiga” backar som ”inte gav några poäng”. Efter en mysig cykeltur genom Huddinges villakvarter, längs med lite större vägar (på cykelbanan) nådde vi slutligen en vandringsled perfekt för MTB-körning som genade mot Flottsbro.

Stressade av sluttider och färjetider missade Björn avfarten till vandringsleden och ropade på Linda att vända om. Vändningen gick snabbt men tydligen lite för snabbt. Björns cykel började luta och med trötta fötter och hjärna gick inte signalen ända fram till foten i spd-pedalen. Och strax låg människor, cyklar, GPS´er och ekerreflexer utspridda över cykelbanan. Lite tröstätande läkte dock såren i kropp och själ hyggligt och med en fantastiskt fin sträcka genom vattensjuk skog och mark nåddes toppen på Flottsbro, Stockholms alpincenter nummer 1, med respektingivande backnamn som Stora backen och Tävlingsbacken.

Kort rast men ingen ro. Återigen en fin skogstur och därefter längsta icke-toppbacken ner mot Slagsta. Vi gjorde ett par misstag i navigeringen och nådde färjeläget vid 16.02, vilket innebar att färjan missades med två minuter. Som tur är går de med kvartstrafik.

Medan vi väntade blev lite snack med en landsvägscyklist på väg hem efter ett pass till Saltå kvarn ett trevligt avbrott i paråkningen. 15 minuter senare och 10 kronor fattigare nådde vi ön med ekarna. Det tog några minuter innan kroppen vaknade till liv efter färjevilan, men det på ett bryskt sätt i stigningen uppför Ekebyhovsbacken. Det var tyst och lugnt uppe på toppen och lera så långt ögat nådde.

Vi kostade i avsaknad av skumpa på oss fin-power bar i form av Twix och Snickers och började drömma om vilken pizza som skulle stå på middagsbordet. En kort överläggning om färdväg hem resulterade i tomcykling över Mälaröarna och Bromma på söndagskvällen. Det är ju aldrig fel!

Så resultatet blev ca 10 timmars äventyr (varav 7.06 effektiv cykling), 6.22 totaltid på 7 summits och 11,5 mil totalt under dagen (varav 81 km i 7 Summitsutmaningen). Vi planerar att göra samma tripp nästa år när fåglarna kvittar och vitsipporna blommar i backarna.

Om någon är sugen på utmaningen säger vi bara ”kör!”. Kopiera Peters spår och du/ni kommer få en fantastisk upplevelse. Att få se Stockholm och naturen från toppen av alla topparna är verkligen värt besväret att ta sig upp och många delar av spåret innehåller fina naturupplevelser. Det behöver inte handla om att ta sig runt snabbast, bara upplevelsen är fantastisk. Och man måste inte vara jättevältränad för att lyckas. Linda har aldrig cyklat ens hälften så långt förut, och bara cyklat MTB dnågra gånger. Och ledde cykeln (ibland småsvärandes) uppför alla backarna. Så vi är mycket nöjda
med att vi lyckades få, en för oss, så bra tid.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kristian springer snabbast

Efter att under 3 veckor kollat kartor och drömt om denna enkla men i mina ögon optimala “vardagsutmaning” var det äntligen dags den 21 oktober. Perfekt väder, mulet, runt 11 grader och ganska fuktigt. Började med en taxiresa till Ekebyhovsbacken kl. 06.30. Gick upp längs grusvägen till toppen där det fortfarande var mörkt. Exakt 07.00 stämplade jag in och började sedan, väldigt lugnt, att jogga till färjan.
Efter färjan blev det löpning längs lite större bilväg och sedan längs cykelvägar bort mot Flottsbro som syntes på långt håll. Från Flottsbro var det orientering bland alla bostadsområden till Högdalen. Kul med att läsa kartan, gjorde att jag fick sysselsätta hjärna med lite konstuktivt arbete. Hade flyt och kom ganska rakt på.

Högdalstoppen var mäktig och ett riktigt eldorado för backträning (inte för min del denna runda). Väldigt kul koncept att springa till och bestiga toppar, det är motiverande att se toppen på håll och kul avbrott att få kämpa uppför för att få njuta av utsikten.

Hammarbybacken kom jag till från baksidan och väl uppe tog jag en kort paus och kollade var jag varit och vart jag skulle. Backen ligger som en knutpunkt och jag tror man ser nästa alla Stockholmstoppar härifrån.

Fick lite citykänslan på väg mot Hagakullen när jag sprang längs Regeringsgatan och Roslagsgatan.

Hagakullen kändes ganska liten i jämförelse med de andra topparna. Vid Edsviken la min GPS av (stod då på 55km inklusive färja). Här fick jag sällskap av en polare, Johan, som körde mtb till Väsjöbacken.
Från Väsjöbacken via Järvafältet började kroppen kännas ganska seg men när jag fick syn på Bruket kom lite krafter tillbaka. Hela rundan tog 9 tim och 30 min. Sträckan vet jag inte men gissar på ca 7 mil. Kändes skönt att inte hetsa och att kunna stanna och äta och dricka lite då och då. För min del var upplägget perfekt att börja på Ekerö och sluta vid Järfälla eftersom jag hittar kass söder om stan (inte nu längre). Det  var bra att vara hyfsat pigg där.

Sammanfattningsvis är detta en kanonrunda som säkert många som gillar att springa långt skulle uppskatta. Jag tror och hoppas att detta kommer bli en riktig klassiker. Tack Addnature för idén och inspirationen!

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Stockholm Multisport sätter nya rekord

Senaste rekordtiden på 03:40:13 med cykel (och totalt) togs hem i helgen av Thomas Bergbom, Micke Hanell, Johan Hamilton och Peter Hartwig från Stockholm Multisport. Här kan du läsa deras berättelse.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Kommando Sydost

Trots lite regn och rusk tog vi i ”Kommando Sydost”oss runt de 7 topparna i lördags den 29/9. Vi startade på Högdalstoppen  och slutade på Hammarbybackens topp. Tiden blev 7 h och 22 minuter. Bifogar gps-spåret från topp till topp i detta mejl och spåret för hela varvet runt kan ses här: http://www.mapmytracks.com/explore/activity/755305

Vi hade inga ambitioner på en snabb tid utan ville bara ta oss runt men eftersom starten var sen (Bosse hade jobbat natt) fick vi hålla ett hyfsat tempo så vi skulle hinna runt.
Tiden inkluderar en halvtimmes paus i Jakobsberg för matintag. Hålltider:

Start Högdalstoppen kl. 13:24
Flottsbrobacken kl. 14:12
Ekebyhovsbacken kl. 14:51
Bruket kl. 16:44
Väsjöbacken kl. 18:40
Hagatoppen kl. 19:55
Mål Hammarbybacken kl. 20:46

Deltagare: Sven Kronfjäll och Bosse Lindroth.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar